RSS Flöde

Etikettarkiv: TEC

Tectory. Summering av 100 miles.

Postat den

Nu med en månads perspektiv och analyser vill jag avsluta min resume av årets 100 miles lopp TEC. Var var jag nu igen? Jo jag hade beskrivit första halvan som stavades: taktfast, lungt och genomtänkt. Stavades andra halvan som mera grumlig. Allt jag hade längtat efter den där galna zonen som sakta joggar ikapp mig som skulle lägga 161 km under mina fötter. Christer och Jag hade öppnat kontrollerat och vid nio mil hade Per Widen anslutit som min pacer.

903207_179604988857523_2143675591_o

Tempot sjönk lite grann och vi låg nu och tuffade på runt nittio minuter per varv, jag hetsade inte upp mig över det utan var noggrann att pilla in mig energi, trodde jag och tillräckligt med salt. Några tröjbyten och blandande av ny sportdryck tog lite tid, men vi hade fokus framåt.

Nu började vi för första gången passera några löpare, vädret var dunkelt. Banan var uppiggande om än lite väl mkt asfalt för min smak. Men under omständigheterna, riktig smart. Grannsamverkan på Hästängsvägen, piggade upp. De sopades, bjöds på saft av Maranmackan och det hade styrt upp machaller i virauddsparken, som jag tror den heter.

På elfte varvet, då vi stretade med att hålla hyfsad fart, började min första riktiga kräftgång, men vi hjälptes åt att hålla tempot genom gullsjöskogen. Hade inget riktigt tryck i den svampiga terrängen. Trailpartiet som brukade vara mitt favoritdel var nu tunglöpt men ack så välkommen. Precis innan vi skulle avrunda vårt nötande på havrevägen mötes vi av ett fyrverkeri. Galet, överraskande och skoj. Jag verkligen försvann ur min bubbla för en stund och barn och vuxna verkligen höjde vår moral. Vilken överraskning. Vi hade precis passerat den korta men branta stigningen upp på havrevägen så det visslade och tjöt rejält på gatan framför oss.

Tröttheten hade jag hållt i schack nu på allvar men magen började protestera. Önskan att nå denna zon var nu föga spännande utan bara en svacka som var där för att stanna. Jag bestämde mig för att en tekniskpaus i varvningen och Per tog tillfället i akt  att fylla på med lite mat i varvningen. Jag och Christer var lite virriga. Jag började rätt snabbt frysa vid varvningen och ville iväg med att äta och gå ur kontrollen. Christer såg lite svag och blek ut och jag peppade honom att uppsöka läkare och han jämrade att ett blodsockerfall hade inträffat. Jag och Per gick ut på det tolfte varvet och mina smaklökar bråkade nu rejält. Fick inte i mig något förutom buljong och och blåbärsoppa.

Jag slet upp telefonen och bestämde rätt snabbt att utnyttja en livlina, ringde snabbt Coach Tobbe. Han yrade lite på småtimmarna men var rätt fort med i diskussionen. Saltbrist. Jag insåg att jag slarvat med intaget av salt. Men trodde i min enfald att jag legat på rätt sida av den linjen. Jag tackade och ursäktade mina grubblerier, men Coach Tobbe har koll på läget, den saken är utan tvekan klar. Något positiv av samtalet laddade på rejält med två tabletter och drack sportdryck.

Något upprymd att nu var solokvist, var även orolig att Christer skulle haverera ringde honom, direkt och det visade sig att ha fått några miunters vila i en solstol för koll av läkaren Elinder.

Jag tryckte på lite och kände att det var dags och på tiden att tuffa på nu sista maran på egenhand. Stundtals gick det bättre, saltnivån förbättrades för jag återfick aptitet succesivt. Jag mumsade på de små röda ostarna som jag bunkat upp med. Något repetetiv tjötade jag och Per, och jag kan bara ana att mina funderingar var något grumliga. När äntligen detta var var gjort hade det verkligen tagit tid, att jag dessutom i skogspartiet blivit omkörd av dieselloket Christer Tinnerholm med pacer, hade inte höjt moralen. Men jag hade fått tillbaka glädjen och aptiten. Ett kort teknisk stopp och vips var vi i väg. Pannlampan bytes nu ut till till en monstersilva, vilken skillnad. 300 lumen och nu såg jag verkligen var vi var någonstans. Batteriet hade något begränsad användningstid så jag vill ha mest ljus sista två varven innan soluppgången.905265_179605048857517_667252689_o

Per coachade och insåg ju längre loppet led att det är lite lurrigt att springa i 7:40 tempo. Han höll sig bra och bet ihop. Han hade oxå ett distansmål att spräcka sex mil stod på schemat. Och han gnuggade på bra. Jag tog kontakt med nästa pacer Jens, som skulle ansluta runt 7 tiden. Han var morgonpigg och fick lite längre tid på sig då det visade sig att ha skulle få äran att haka på enbart på sista varvet. Jag hade sprungit så bra att strax efter soluppgången vände motigheten mot upplysning då jag enbart hade två varv kvar. Skulle det verkligen hålla ihop? Hade jag fortfarande en buffert för SUB 24. Jo, jag insåg att den positiva trenden efter saltsvackan runt varv tolv hade nu försvunnit. Jag var hungrig på allt men mest på att gå i mål.

904222_179608218857200_1779306708_oFas fyra i loppet från tolvmil till mål började svagt men med rätt mentala inställning och lite goda råd, kunde jag vända trenden och göra det till något positivt. Farten var nu allt annat än snabb men med inslag av intervall i nerförslöporna kunda jag nu dra ur benen och få upp farten. Ett annat löpsteg och andra muskler kunde aktiveras. Tror jag höll fem fart på hästängsvägen ner till viraudd. Skönt att känna att det fanns lite krut kvar. Lite förbryllad av förra årets lopp då jag oxå testade intervall om än färre. Kändes det inte nödvändigviss så tungt att springa riktigt friskt i nerförsbackarna. Trötthetsattackerna, började nu avlösa varvandra lite mera frekvent ut på det  näst sista varvet. Per skulle nu få till sitt distansrekord, och började pyssla med telefonen ett tag för att synka sin tid med andra åtagande denna söndag. Jag slet av mig pannlampan ut på vavret och och hade nu få doft på målgång. Passerade Hong-kong löparen Chris i skogspartiet för tredjegången och han hade nu fått upp farten lite gran och verkade komma in något sorts trans.

Innan sista varvet får jag lite ny kraft mitt i alla gäspningarn, då jag skulle få nytt sällskap. Jens mötte upp innan varvningen och jag tog ett kort tekniskt stopp och vips var vi i väg. Jag instruerade om lite om min önskningar ut på sista varvet. Vi snackade på bra och jag åt lite extra ut från kontrollen. Insåg nu att mina skor blivit ruggit nedslitna i synnerhet dubben på hällen. Jag gör den traditionella fartökningen ner mot tåg övergången och slinker över och går några steg upp på stigen. Plötsligt ser jag en lång och stor grönklädd löpare som känns igen. Han attackerar baken snabbt och jag inser att min Ö till Ö-kompis tagit sig ut för att haka på en bit. Han verkar oxå underskattat min framfart och var tvungen att trycka på rejält för att gå ikapp oss. Han hälsar glatt och hallar upp en lite filmkamera och börjar filma.

Humöret stiger med solen och snacket, jag trycker på nerför och känner att det är sista varvet. Galet, sista varvet nu och jag inser inte hur nära SUB 23 ligger.

Vi snick snackar och jag ökar farten men något groggy inser jag att min fartökningar är bergränsade, men efter hästgården 4H i Röllingby inser jag att det behövs lite mera fart på benen ifall det skall bli en fint avslutningsvarv. Jag sneglar på klockan men vill inte dra några slutsatser. Jag nöter på bort till Skavlöten, har lite tryck kvar och sneglar ut i skogarna, för att njuta en sista gång. Som att säga adjö till banan en sista gång.

Andreas och Jens bubblar på och peppar så gott det går. Jag fibblar lite med vätskeryggan för den har en tendens att glägga igen i munstycket då blandningen är rätt kraftig. Jag löser det hyfsat fort och biter ihop. Solen tittar fram ur molen en aning och jag anar målgång. Vi glider på sakta men säkert och tillslut når vi gullsjöskogen. Jag vill ha vatten vid de improviserade kontrollerna på havrevägen men misslyckas. Hur som helst nu j**** är det dags att spika igen denna kista. Jens och Andreas vill att jag trycker på i skogen men jag uttrycker min vimsighet och nöter på och får dem att rätta in sig i ledet. Jag vill vara först och hålla min pace.

Inser dock att 23 timmar är mkt tajt, och springer på så gott det går. Jag lovar mina kumpander en rejält intervall in mot mål, då cykelvägen ut med Bergtorpsvägen. Väl där trycker jag på rejält och ser två löpare i fjärran. Andreas hetsar att vi tar dem, vi tar dem. Jag springer med allt annat än ett snyggt löpsteg men jag springer. Närmar mig dem snabbare än väntat. Glider om och viker upp i skogen för sista hundra metrarna. Några älgkliv upp i issörjan och snön på sista skogspartiet in mot mål. Jag skippar att kika på klockan, och älgar på. Plötsligt pipper det till under skorna och jag står där i mål och lycklig. Får silverspännet i handen och blir lite sentimental. Tackar alla, medans Jens och Andreas tar ett varv till i lite högre fart.

Härligt att äntligen få av sig dessa kläder och packa ihop. Jag svajar runt i måltältet och tackar alla. Mia knäpper lite kort och så gott att slippa ta ett varv till.

Några veckor senare får jag ett dokument av Urban Ljungberg oxå gjorde en fin insats. Han har samlat alla placeringar varv för varv. Där visar det sig att jag växte från varv tre där jag var på 71 plats till plats 23 vid målgång. Kul att följa stegen. Tog två placeringar sista varvet och en sista 400 metrarna in mot mål.

Väl hemma hade jag svårt att somna trots att jag hade hela söndagen för mig själv hemma med katterna. Tidsnog somnade jag och då men silverspännet, nära inom räckhåll. Den blev min. SKÅL!

FOTO: Rönnlunds foto. All copyright tillhör Fotografen. Tack Janne.

Annonser

TEC 100 miles – The Report del 1

Postat den

Bild

I dag är det torsdag och regnet knattrar mot fönsterbläcket, i söndags morse tog jag det sista löpstegen in till målet på en av tre prioritet A-tävlingar i år. De tre senaste åren har jag tävlat på 100 miles distansen på denna tävling. TEC ligger mig varmt om hjärtat, varför? Det började på debutåret 2009 då jag mitt i natten dök förbi Ensta Krog för att peppa min löpkompis Daniel Roxvret som jag fått kontakt med på träningssajten Shapelink. Han var besatt av tanken att greja denna distans på sin debuten. Jag släntrade in i värmestugan runt tre på söndagmorgonen, och Roxen satt lite sömnig i värmestugan. Jag försökte presentera mig utan vidare respons. Jag försvann iväg efter någon timme och fick ett minne utöver det vanlig. Roxen pinnade på bra och lyckades nå ett bronspänne på ca 27 timmar och lite till. Året efter var jag kittad för pacing och hakade på roxen ett varv och skåningen Zingo ett varv. I bastun möte jag Andreas Falk och hans meriterade vän Fredrik Ellinder. Vi små snackade lite och Fredrik säger rent ut.

– Anmäl dig till nästa år, klara du en marathon klara du detta. 30 timmar är gott om tid.

Sagt och gjort 2011 stod jag där på startlinjen naiv och taggad. Glad och spänd på distansrekod och ett brons i sikte. Tävlingen började och jag nötte på, kände att kroppen inte riktig var med mig, men envis och fokuserad betade jag av varv efter varv och vips var 100 km avklarad, dock med tårarna rinnande ut med kinderna, då min bästa mormor dött under loppet då min fru dök upp vid åtta mil och berättade. Resten av loppet blev labilt men ändå envist fick jag med mig lite pacers och då jag gick in för sista varvning var tiden för tajt för maxtiden så det blev 150 km och ett rejält distansrekord med 100 km.

2012 var jag tillbaka och mer beslutsamt lyckades bemästra snökaos, mera trailöpning och de otaliga DNF som flödade under loppet och lyckades gå in på en 17 plats bland herrarna som bara blev arton totalt i mål. Det var en seger på många sätt, men innerst inne var jag lite besviken vid målgång att jag inte fått allt jag hade inombords. Som om ja fegade för att verkligen klara det.

Nu över till årets lopp. Innan loppet tog jag kontakt med Christer Tinnerholm som jag känner sedan något år, vi sprang en del av Holaveden ultra 2011 tillsammans och det var skoj. Jag hade inte någon vidare bra dag i tranås-trakten och fick släppa iväg honom och avslutade sisådär. I år var jag återigen mkt fokuserad på TEC 100 miles, min nya tränare T hade coachat mig att våga stå på och verkligen mosa på mot SUB 24. Jag och C hade liknande mål och tänkte stabilt mosa på mot dygnsmålet om än ännu vassare. Jag hade ett drömmål men ville inte surra för mkt om det innan men men mer om det senare. Innan start hade jag koll på Christer och vi diskuterade att öppna första halva runt tio timmar med jämna och fin 75 minuters varv. Jag var inne i bubblan och hade rätt bra koll på klockan varje var vid varvning och vid fem kilometernsskylten vid skavlöten.

Kroppen var på gång, kändes bra och lyckan att slippa simma denna dag var påtåglig, efter senaste långtävlingen var i september och Ö till Ö. Något skrämd av den upplevelsen var jag nu glad över att slippa frysa. Var dock kall på första varvet som avverkades på stabilt och avslappnade ca 71 min. Hade inte ätit upp mig i veckan innan så jag hade bestämt mig för att börja äta lite från start. Efter andra varvet byte jag tröja och drog på mig en extra. Det blev kanon, riktigt trist att bli dränerad på energi av att ständig vara lite kall. Vi tuffade på som ett diesellok, jag talade lite med olika löpare som vi passerade eller som passerade oss. Träningen inför årets drabbning, gick hyfsad under hösten och december var riktigt bra med två tuffa pass på blåfrusen med nästa fyra mil snöpuls i sex timmar, och årets sista långpass med sitt sjutimmars pass. Januari blev det mkt vila med Sri Lanka-resa och avslutades med simläger med fokus på Total Immersion. Februari var klart bättre med massa längdskidor och lite mera löp och långpass i vasaloppspåret iform av Öppet spår.

Mars blev kanon med fokuserad löpträning och nästan trettiomil i benen, nu var jag ute på mitt livslopp. Jag var frisk och glad och närmade mig nu hälften. Dammade in efter åtta mil på lite över tio timmar. Öppningen hade inte slitigt men ändå varit seg på något seg. Skogspartiet i gullsjöskogen var sugande i benen, regnet under fredagen och lördagen hade gjort det lite supigt. 212:orna på fötterna kändes kanon i synnerhet på terrängpartierna och på de mjukare delarna på banan. Magen och huvudet var med mig. Coach T hade klivit av vid 40 km med en skada som orsak, nu stod han och coachade och inväntade vinnaren i damklassen på halva distansen.

Väl ute på nionde varvet började jag mattas lite nu hade pacer Per Widen anslutit så nu var vi en trupp på tre……to be contiuned.

TEC 2013 kort summering.

Postat den

Kvittot på helgens slakt av pers på 5 tim 32 min. Tack för all pepp. Nu sömn, hörs snart.

20130414-160228.jpg

Yogacamp och testlöp

Postat den

I väntan på TEC 100 miles nästa lördag och söndag, roar jag mig med alternativ träning och lite löp då och då när jag känner för det. I morse stämde äntligen schemat så jag och Pärtat gick upp i ottan för en tur till Verkstan för morgonyoga.

Mr T som denna termin har morgonsessions på det flesta lördagar, gav oss en Kundaliniyogalektion. För långlöpare är det en giftigt medicin för stela ben, balans och styrka. Men mest av allt mentaltfokus. TEC 100 miles är till stora drag ett mentaltspel med mig och min hjärna. Att våga tänka ett varv i taget, vara klok, men oxå att våga att vinna. Hur gör man?

I går kom jag ut efter två dagar av löpvila. Tävlingstempo och stegringar stod på schemat från Coach T, som för övrigt kommer till start på TEC.

Statusen är i stort mkt god. Lite få löpmil i år hittills, men ett fokuserat mars med 28 mil har fått fart på benen. Mkt löpsnack nu. Att avverka nästan fyra marathon i ett svep, kräver sitt mentala fokus. I morgon blir det provlöpning av den aktuella tävlingsbanan, vintern och alla köldgrader har gjort att hjältarna bakom banan, har hittat en lösning.

Både torsdag och fredag blev det även simning. Min 1500 meter fritt utmaning forsätter nu på organiserat sätt. Sommarens aquathlonvänner och lagkamrater är med och det känns fokuserar att nöta denna distans och ständigt stämma av farter och strategier.

Nåväl nu känner jag mig lite svamlig, så det är dags att avrunda. Nu undrar jag vad gör du i helgen?

Kram D

20130406-183654.jpg

TEC 2012 ett minne av Zebban

Postat den

Denna film beskriver TEC-banan förra året. Hoppas på lite mindre nederbörd i år. Eller.? Tack Ultrazebban för bra klippning;)

 

Spretigt April med TEC, Nimis, Kullamannen och massa annat…

Postat den

Tillbaka i stan efter fyra dagar i skåne. På annandagen blev det rektur till Kullamannen som den 11 maj bjuder upp till dans iform av 45 km terränglöpning med minst 1500 höjdmeter, men även 12,4 och 5 km lopp.

Jag som längtat efter att kolla in Ladonien/Nimis som är Lars Vilks konstprojekt som består av drivved, fick äntligen se honom in action. Konstverken på stranden och kreaktionerna kring området ute på halvön bjuder på otaliga skiftningar i naturen. Apropå Lars Wilks så delar jag inte hans åsikter i massa frågor och har massa åsikter om hans konst men efter att beskådat Nimis, är jag klart positiv till detta projekt.

Blir mkt sugen på att åka ner 11 maj och mosa de 45 km genom avslutande stenstranden och ta mig igenom ladonien. Enligt tävlingsledningen väntar många höjdmeter. Mumma.

Påväg tillbaka stannade vi till på Krapperupslott för en gigantisk räkmacka, powerwalk i Ladoninen kräver energi. Vackert och brutalt är mina intryck. Vi forsatte till starten vid Klitterbyn i Ängelholm som ståtar med stranden som kommer få benen att bulta av syra. Sen bar det av direkt till drivanstennishall för att avrunda dagen med ett svettigt tennispass där jag förlorade 2-4 i avslutande gamen, då jag och Pärtat tog fram poängblocket.

I går blev det TNT och Cashewtuggarna som tog tag i tuffagruppen för Norgeintervaller i kvällsolen runt springcrosskullen. 4 min på 95 % och sedan 4 min joggvila totalt 4 rundor. Tog hårt och mjölksyrahärligt. Fridays och burgare piggade upp efteråt på öfre. Att få chansen att mingla med dessa trailnördar var kanon kul. Soft stämning och att ha ett eget våningsplan är mäktigt.

I Ladoninen.

I Ladoninen.

Nimis ena torn.

Nimis ena torn.

 

TEC den 13 och 14 april närmar sig med storm steg. 100 miles = 161 km skall avverkas och jag som assistera i tävlingsledningen har fullt upp med pyssel, så träning denna och nästa vecka kommer vara något förändrad i synnerhet löpningen som nu är befriad från löppass över 90 minuter allt enligt Coach Tobias .

Några saker jag inte berör så ofta på bloggen är mitt intresse för Simning, Yoga och Mat. Jag lovar bot och bättring och öppnar snart upp några inlägg med frukostsnack, där jag plitar ner en rad favoriter på matbordet. Min följeslagare Pärtat har oxå startat en utmaning denna månad. Där pasta, ris, potatis och bröd inte får intas. Jag kommer hänga med så gott det går.

Nåväl något rörigt inlägg men väl omfångsrikt och spretigt, precis som livet är.

Pacer på TEC 13-14 april

Har du testa att vara pacer på ett 100 miles lopp? Vågar du haka några varv i 7:30 fart? Anmäl dig på länken nedan:Bild

https://docs.google.com/spreadsheet/viewform?formkey=dGR5UlZmb1ZZTFVFdW9JeVJZd2t1cWc6MQ