RSS Flöde

Etikettarkiv: linan

Ö till Ö: En betraktelse del två

..vi slirrar upp på Vånsholmen efter ca en timme och en kvartskämpande. Min kropp rossla och går inte på alla cylindrar men vet att det kan ta tid att vakna till liv. Efter några muggar sportdryck hoppar vi vidare för ca tre kilometers terränglöpning på Skarpö-runmarö. Jag blir varm av bara tanken att slippa det blå och isande vattnet. Äntligen kan jag fokusera på att bli varm. De dubbla badmössorna och rundaytröjan under våtdräkten är min räddning denna dag.

Vi lirkar oss fram och Jesper är på hugget. Jag svara och vi får snabbt upp någon slags fart uppför klippor och ner i tjärr. Vi är så här i efterhand på ca 40 plats i terrängen på ön  och efter någon kilometer närmar vi oss ett antal lag som samlats i en klunga. Vips rycker Jesper förbi utan föraning och jag fastnar mellan tyska, finnar och mixed lag.

Vi är rätt eniga om att testa en lina på nästa simning, för att hålla samlad trupp och kanske kunna öka effektiviteten. Efter lite fippel får vi fast linan och testar den på kortsimningen över till rönnkläppen. Det går så uselt att jag famlar likt en osynkad hund bakom. Linan är som jag misstänkt förkort och min kind nöter hans löpskor. Föga effektiv. Upp på rönnkläppen och sedan ner för en lite längre simning in mot runmarö. Snart väntar första långlöpningen ner mot spurtpriset och vätskan. Jag märker att simningen stämmer lite bättre och humöret är inte alls så avvaktande. Väl upp på Runmarö, cabbar vi ner och sätter av i morgonsolen. Löpningen går lite trögt efter växlingen men ju närmare styrsvik vi kommer. Ju lättare känns det. Jag dricker och trycker en gel.

 Ö till Ö.

Vi kommer överrens om att vara snabba i kontrollen och väl där blir jag förvånad över att det är så pass lite folk, varken Add nature Johan med kameran eller några åskådare. Blixtsnabbt ut ur kontrollen och vi plockar något lag i bara farten. Vips är vi uppe på bron över till Storön och snart väntar sim till Risselö. I ett terrängparti kommer vi överrens om att skall vi springa om några lag bör vi göra det i god tid innan simningen och då vara synkroniserade. Vi kommer ikapp en klunga och jag är i tätten av vårt team. Jag gör ett tokryck och flyger fram över mossa och sly och snubblar ner mot simningen i viken mot risselö.

Vattnet smakar avföring och gammal dy, men vinden når inte in här och jag kan metodiskt äntligen ta ut simtagen. Vi slingrar som ormar förbi en brygga där markägaren år efter år gjort att banan är förlagd till en halv kilometers simning istället. Jag fantiserar i det kalla vattnet att markägaren även tömt sommarens latrintunnor i helgen vid bryggan för att vi skall få en ännu trevligare resa….

Munkö bjuder på kuperad terräng en bra bit och vi blir varma. Nere vi vätskan slevar jag i mig lite sportdryck och laddar för långsim nr två på en kilometer ner till käckskär. Jag märker att vi plockar lite placeringar och det glädjer Jesper, men jag bryr mig inte så mycket utan fokuserar på att samla kraft åt de framtida långsimningarna. Jag är lite nervös och vet inte hur det skall gå. Måtte jag hålla ihop detta. Vi når käckskär och jag tror att det är Nämndö och är lite fundersam efter som min vän Lars inte syns till. Faktum är att ingen syns till förutom en flagga och en båt som ligger och kuppar och iakktar oss. Kroppen börjar nu fatta att det är tävling på allvar och jag blir lite tävlingsrusig och börjar garva och benen känns lätta. Efter lite kontrollfrågor till teammate J fattar jag att Nämdö väntar efter nästa halv kilometerns simning och där skall Lars vänta med kameran. Jag klämmer en gel till och dricker. Törstig som bara den.

Krigar vidare och grisar upp på stenklippan där Lars likt en skjutjärnsjournalist bränner av bild efter bild. Vi samlas några sekunder för en bild över Team Gainomax. Jag växlar några korta fraser och vips är vi nercabbade för långlöp mot cut-off nämdö. Klockan visar en fin mellantid på halv elva på klippan och vi har avancerat till 26 plats i herrklassen. Tiden för repet är tolv och vi har gott om tid för ca fyra kilometers löpning ner till andra spurtpriset och lite äkta lunch. Magen knorrar lite men inte något övertygande. Molnen på himlen skymmer fortfarande solen och som tur är så är jag nu stolt över att ha grejat halva simningen i tävlingen. Puh…..

to be continue….