RSS Flöde

Kategoriarkiv: Vätska

Ursviks ultra del två 75 km

Postat den

…….lite fipplande i tredje varvningen, fylla på sportdryck, svepa några muggar blåbärssoppa, buljong och varmchoklad från mina termosar. Försökte inte sega men det tog nog fyra minuter. Nåväl ladda med ny energi i ryggan och ut på det fruktade fjärde varvet. Nu skulle det visa sig om den mentala & fysiska styrkan fanns intakt. Hade vinterns mallande i skogarna på Bogesund gett något? Jag tuffade ut på fjärde rundan nu ekiperad med dryck och snacks.

Joggade på i ultra-tempo på den lätt löpta delen upp mot två kilometer, fågelkvittret var nu mera påtagligt och i min ensamhet tuffade loket på. Jag lyssnade fortfarande till det kluckande ljudet från vätskeblåsan. Hade nu en tydligplan hur jag skulle attackera uppförsluten, som började bli lite väl många. Dieten denna natt bestod av dextrosol, sportdryck, nötcreme och lite annat från min hemliga låda vid varvningen, så som buljong, saltgurka, blåbärsoppa och några muggar Oboy då tillfälle gavs i varvningen. 

Jag blev nu på fjärde varvet omsprungen av några 45 km löpare och topp fyra i 75 km klassen.

Några ord utbytes och det jag minns mest är Niklas Grebäck som mattar om mig efter ca tre kilometer, i en lerig uppför frågar jag

-75 km?

– Ja, svara han.

– Du leder tror jag

– Nej, men väl tvåa, han leder med typ 25 min. Galet.

– Oj, låter riktigt grymt. Lova att kriga nu.

– Min benen är helt manglade men jag skall göra vad jag kan.

Han försvinner framöver och jag joggar vidare, fågelkvittret växer sakta med soluppgången. Jag river av mig lampan och det känns kanon. Även i de mörkaste skogspartierna når nu ljuset in klockan slår 06 och det är dags för frulle.

Jag trycker in en extra dextrosol och en gel, sköljer ner med sportdryck och susar vidare över fältet mot Arons backe. Får som smått lite högre puls i denna backe trots vandring upp. Jag bestämmer mig nu för att inte kika bakåt en enda gång av det kvar varande delen av loppet.

Kilometer efter kilometer nöter jag på och försöker återhämta mig i gå backarna. Klockan plingar med kilometer tider som känns tröga, jag vrider klockan neråt och kikar ut i skogen istället. Ingen ide att bli stressad över tänkta tidsmål.

Ursvik Sara_Wennerhed_20130407__18

Att springa själv på detta fjärde varv är lungt och fint om än ansträngande, lite trötthet i ländryggen dyker upp med det berör mig föga. Börjar skymta en kvinnliglöpare framför mig har ingen koll på vilken klass eller så men hon ser lite trött ut. Känner igen henne från starten så det är en i den långa klassen. Fortsätter fylla på energi och lyxar till det med ett tekniskt stopp i en backe. Vid löpspåret innan åtta kilometers skylten dyker en vandrare upp på grusstigen. Han kikar in mig och undrar hur det går, jag påtalar att det är näst sista varvet. Han peppar och ger tummen upp.

Ursviks banan är lite lurig……

Foto: Sara Wennerhed

Daniel Becker
1. 1:35.28 (36)
2. 1:42.27 (46)
3. 1:49.36 (28)
4. 1:53.02 (19)

Annonser

Bildbevis TT 20 km

20131030-195002.jpg

Laddar för Glädjeknuffar på LL

I morgon blir det debut för mig som en av flera glädjeknuffar 30 km på ön. Blir äkta att ställa upp för att sprida lite glädje förhoppningsvis. Vi är ett meriterat gäng löpare som är uppdelade på två Joletter. Mer info finns på http://www.gladjeknuff.se

KMD Ironman löp PB

Nytt pers i Köpenhamn. Mäktig upplevelse med 30000 i publiken. 3:46 tillslut efter hård öppning på 1:44 första halvan;)

http://www.ironman.com/triathlon/coverage/athlete-tracker.aspx?race=copenhagen&y=2013#axzz2cDnexqh4

IM Köpenhamn nr 3175

Stafettdags jajemen. Fick ett desperat meddelande från min gamla radiokompis från Rockharder-tiden. Mattias hade styrt upp ett Ironman lag med företaget han jobbar på. Dock ett sent avhopp på löpdelen föll lotten på mig och det passade kanon, så här i väntan på 2 sept och Ö till Ö. Var inte sen med att svara JAAAAAA.

På söndag smäller det kl 0815 då simmar bästa Anna ut i Amagerlagunen i öresund för 3800 m sim. Sedan står ljudguden Mattias redo för 180 km cykel. Sist men inte minst står jag redo för satsning på personbästa på asfalts marathon. 4 varv på den 10,5 km långa slingan plus moms, kommer bli publikfriande.

Det var över två år sedan jag sprang Sthlmmarathon. Bra chans att persa med andra ord, få ett långpass och få njuta av publiken. Eftersom jag inte fokuserat på distansen nämnvärt.

Jag har ju en tendens att delta i lopp där det inte är så mkt publik, så varför inte? Aros marathon i maj var ju skoj men inte helt återhämtad från TEC spökade, så nu efter en längre jobbperiod blir detta socialt och utmanade.

Nå vad tror ni? 3:40?

Nr 3175 glöm ej

D

Jättelångt 8 juni 69 km

Postat den

Imorgon är det start, 69 km roslagsterräng skall övervinnas. Ge mig styrka hilfe!!!

20130607-233822.jpg

Aros Marathon: En saga

Postat den

Hej.

I lördags gav jag mig ut på en tredje start på årets bästa marathon. Bästa undrar ni? Vadå? Jo, Christer Tinnerholm och Pasi Sahi har för fjärde gången skrapat ihop denna tävling. Anmälningsavgift: 0 kr. Som ett motbevis till alla löplopp som drivs med andra intressen. Bara där en bragd. Tack.

Ifall jag skall springa ett marathon så blir det Aros, för den härliga och kamratliga känslan. Tre veckor efter TEC 100 miles, är jag ödmjuk inför kroppens signaler och går på känsla.

I år blev det ingen lift till starten, men väl en snabb och effektiv buss och tågresa till Uppsala slott och starten. Mötte upp upp Per W min pacer på TEC och vi slog följe till slottet. Solsken och allt var som en sommardröm. Inte svettig, men kalas fin. Väl vid starten blev det mingel med en rad vänner.

Starten gick och tanken var att kontrollerat öppna första halvan strax över två timmar och liggar runt 57 min på första milen. Sagt och gjort, Molly som är Christers marathonhund var där igen och satte lite färg på stämningen. Startfältet har ökat stadigt och i år var det runt hundra startande på hela sträckan, ryktades det om.

Kroppen och knoppen kändes bra och till och med riktig bra efter 40 min, då jag kände att jag var uppvärmd för dagens uppgift. Mina två tidigare starter har varit skoj och anspråkslösa som ett långpass fast med nummerlapp och vätskekontroller. Förra året var jag inte riktigt i slag och misslyckades lite med energiintaget. Denna dag var planen cementerad i löparryggan, sportdryck, salttablett och 3 gel var grunden. Vinden fanns där, men inte lika svår som förra året. Då jag slungades från vänster till höger på fälten. Och fick verkligen kriga, vissa partier.

Första milen rullade på bra och tempot var lite högre än beräknat, men benen ville mata på. De gick lite som av sig själv. Märklig känsla, men väl så passande. Jag skippade stopp vid de tre första kontrollerna då jag hade tillräckligt med vätska i ryggan och lade om planen att enbart fylla på en gång och då vid Örsundsbro efter ca 24 km. Snick snackade med otaliga löpare och bara försökte leva i nuet. Farten pendlade lite, men höll sig hyfsat stabilt. Tryckte in en gel vid femton km, och ångade på.

Vid ca två mil springer jag ikapp Per W som öppnad friskt men insett att det tempot var för högt. Vi slår följe till halvmarapasseringen där jag är blixtsnabbt stannar för påfyllning av vätskeblåsan, och rullar vidare. Benen bestämmer onevkligen denna dag. Andra året nu på denna bansträckning och väl inarbetad vet jag att en lång slackmota över väg 55 väntar. Per nöter på och efter bron avvaktar jag lite och han är ikapp. Utmed en långvänster sväng fortsätter banvallen ut mot Biskopskulla. Nu infaller den första schakningen och jag känner att jag inte kan hålla ryggen, jag har inte den extra växeln och trycker in gel nr två efter 28 km. Känner att jag har en svacka men vet att den kommer gå över. Tappar lite tempo men nöter på. Ute på fältet vinkar jag till några supporters och går ut på asfalten en bit förbi en rad vackra hus. Vinden är lite lynning men så fort gelen, börjar verka i magen piggnar jag till och tar kommandot igen. Helspalt_varg_SW

Jobbar på och över fälten skymtar jag Pelle med som tappat lite tempo. Jag och Per nöter på upp mot kontrollvarglyan som ligger intill ett kallhygge efter ca 34 km. En lång slingrande uppförslöpa gör att tempot sänks en anning men stärkt av att ta två placeringar, ångadiesel motorn vidare, fina skyltar med vargar kantar vägen och jag är igång, om än törstig. Framme vid varglyan språkar jag med funktionärerna och fotograferna som myser i vårsolen. Jag plockar på mig några nötcreme och sveper två muggar cola. Jag springer vidare och vinkar adjö, benen har nu kommandot igen och farten dras upp.Aros karta

Förra årets erfarenhet från denna U-sväng med färskt i minnet, gav mig en god känsla att jag var snabb här. Jag trycker på och och ligger nu på 5:30 i snitt och börjar skymta en gulklädd-löpare längre fram. Jag trycker till lite extra och tar meter efter meter på den något långsammare ledaren. Efter ca kilometern är jag ikapp och inser snabbt att det är Partrik F från gävle som öppnat starkt och nu ångar på. Jag hälsar lite snabbt och trycker vidare nu är det skoj igen. Trycker till lite extra ner för asfaltsbiten som strax vänder upp åt mot Härkeberga kyrka. Jag skymtar starten på dödsrakan och maller nu ner vindbyarna som tilltar och får mig att vingla lite. Plockar tre placeringar till upp mot kyrkan med löpare som börjat gå i sin förtvivlan. Jag svettas lite extra och börjar fumla lite med vätskeslangen. Tar några gång steg upp på höjden och nu vänder det neråt mot ån och vänstersvängen ut på den sex kilometer långa DÖDSRAKAN.

Jag får nu en rejäl energidipp trycker i mig en tredje gel och en salttablett, fyller på med lite vätska och ser nu den monumentala raksträckan, en snabb koll bakåt och ingen är mig i hällarna. Jag nöter fram men nu går det trögt, skymtar klubbkamraten Micke Forström på långt håll och hans offensiva öppning kan ha varit för hård idag. Jag lunkar på i långpasstempo och hoppas att energin skall få fart på mig.

Mitt ute på fältet passerar jag några löpare och vips är jag vid kontrollen som är placerad vid fyra mil. Jag dyker ner med huvudet och surplar i mig lite vatten, är lite seg i tankarna, men väl beslutsam att nöta vidare inom kort. Växlar några ord men några fotografer vid drickat men slirar vidare på en nu lerig vägsträckning. En långlöpare som satsar på sommarens UTMB rullar på i ett fint tempo och jag orkar inte ta rygg men tappar inte mkt. Vet att det inte långt kvar nu, inser att vätskeblåsan snart är tom och får lite panik, men bestämmer mig för att ta små zippar, jag känner att farten ökar nu när vinder avtar nu när skogen skyddar.

Lite lerigt en bit men sedan mjuk och fin grustig. Jag får upp fin fart och en löpare framför mig vacklar rejält och tappar en vattenflaska som jag fiskar och upp och ger tillbaka. Han klagar över kramp och jag hälsar lite friskt med en fartökning för att skaka av mig eventuella förföljare. Passerar marathon på runt fyra timmar och inser att pers under 4:32 är fullt möjligt. Bara jag håller i nu. Minns lite vagt de inledande fraserna av Christer innan start att följa de orangamarkeringarna på slutet.

Ser några pilar in i skogen, men blir totalt förvirrad då de gula och vackra Aros pilarna visar rakt fram. Jag nöter vidare rakt fram enligt förra året och inser att jag är nog är lite vilse, men ändå inte. Viker av snabbt till höger ut på en lite skogstig och når grusvägen efter några hundra meter igenom skogen. Ingen fara. Ser ingen bakom och matar nu på i ett fint 5:10 tempo. Nu skall ingen plocka mig in mot mål. Har dock ingen annan att stirra blicken på. Men känner mig i bra slag för en bra slutforcering.

Följer troget snittslarna nu och staket som är långt runt kasernområdet. Ser en trött fotograf i år igen som inte verkar vara intresserad av min nuna. Förra året var den en fotograf på denna delen av banan som mest gillade sin telefon. Jag trycker till lite extra och håller en fint löpsteg och hälsar glatt på fotografen med ett extra leende. Tar några älgkliv in mot mål och trycker av klockan. 4:21 understrycker funktionären i målet och jag får lite fina presenter som en tablettask, reflexväst och lite till. Jag dricker ett par snabba muggar saft och tar en macka och njuter av personbästa med elva minuter från förra året.

River upp min jacka och vinglar runt och tackar alla som ställt upp och hjälpt till med tävlingen. Efter dusch och bastu blir det en gemytlig hemfärd med Andreas H som har bil och vi är fyra som samåker till Solna.

Tack för att ni läste min story om årets Aros Marathon.uej_bokbild