Xtreme ursvik SUB 70?

Hej Bloggen.

Ikväll är det dags andra chansen för mig på denna korp-serien i terränglöpning. Kommer bli skoj att gå 100% efter ett par sprint-veckor. Tillskillnad från de 5 varven på ultra i början av april, är det skoj att få gasa 100%. Som ultra-löpare, känns det vitalt att får nöta tröskel och VO2-max. Då steget och hjärtat får jobba på högre register.

Hoppas på en kul kväll, dyker du oxå upp? Start mellan kl 17-1830. Vinster från Compression sport står på spel. Måste rikta ett stort tack till min Coach Tobias Lindström som verkligen är ett kanon bra bollplank i min strävan mot nya höjder. Ursvik Xtreme trail.

 

mvh d 

Inför Kungsholmen runt och xtreme pers.

 

Ja över en vecka har gått sedan frånmälet av våran katt melonen, och det är känns riktigt tomt och tyst, men Stacy som är vår andra katt håller sig i god vigör och verkar klara sig bra trots sin teammate är evigt borta. 

Nu över till löpningen, formtoppningen med fokus på fart och sprint i mina ögon har nu tagit fart på allvar.

Inledde veckan med Ursvik Xtreme trail i tisdags, hade en plan att gå inte fullt ut men ända trycka på och få ett bra kuperatpass inför Kungsholmen runt 10 km som är min återkomst till distansen. Xtreme gick över förväntan och nytt pers med 74:07 överraskade på senate bandragningen som bjuder på mkt kuperad och snirklig löpning sista tre kilometerna som tidigare var eljusspår. Gött formbesked innan eldprovet på lördag.

Senast jag deltog i ett millopp var vintern 2011 i Vallentuna och Bore-Cup. I snöyran lyckades jag persa med 48 min. Nu är läget ett helt annat.

Trots lite fartträning i vinter så har veckorna efter Ursviks Ultra gjort lite effekt. Nu öser regnet ner denna fredag. Med mig imorgon är My och Per som är min systersbarn och de har testat midnattsloppet förra året, och nu gav jag dem denna utmaning i julklapp för att testa deras form. Det blir spännande att se hur de gillar denna milrunda.

 

Ursviks ultra del två 75 km

…….lite fipplande i tredje varvningen, fylla på sportdryck, svepa några muggar blåbärssoppa, buljong och varmchoklad från mina termosar. Försökte inte sega men det tog nog fyra minuter. Nåväl ladda med ny energi i ryggan och ut på det fruktade fjärde varvet. Nu skulle det visa sig om den mentala & fysiska styrkan fanns intakt. Hade vinterns mallande i skogarna på Bogesund gett något? Jag tuffade ut på fjärde rundan nu ekiperad med dryck och snacks.

Joggade på i ultra-tempo på den lätt löpta delen upp mot två kilometer, fågelkvittret var nu mera påtagligt och i min ensamhet tuffade loket på. Jag lyssnade fortfarande till det kluckande ljudet från vätskeblåsan. Hade nu en tydligplan hur jag skulle attackera uppförsluten, som började bli lite väl många. Dieten denna natt bestod av dextrosol, sportdryck, nötcreme och lite annat från min hemliga låda vid varvningen, så som buljong, saltgurka, blåbärsoppa och några muggar Oboy då tillfälle gavs i varvningen. 

Jag blev nu på fjärde varvet omsprungen av några 45 km löpare och topp fyra i 75 km klassen.

Några ord utbytes och det jag minns mest är Niklas Grebäck som mattar om mig efter ca tre kilometer, i en lerig uppför frågar jag

-75 km?

– Ja, svara han.

– Du leder tror jag

– Nej, men väl tvåa, han leder med typ 25 min. Galet.

– Oj, låter riktigt grymt. Lova att kriga nu.

– Min benen är helt manglade men jag skall göra vad jag kan.

Han försvinner framöver och jag joggar vidare, fågelkvittret växer sakta med soluppgången. Jag river av mig lampan och det känns kanon. Även i de mörkaste skogspartierna når nu ljuset in klockan slår 06 och det är dags för frulle.

Jag trycker in en extra dextrosol och en gel, sköljer ner med sportdryck och susar vidare över fältet mot Arons backe. Får som smått lite högre puls i denna backe trots vandring upp. Jag bestämmer mig nu för att inte kika bakåt en enda gång av det kvar varande delen av loppet.

Kilometer efter kilometer nöter jag på och försöker återhämta mig i gå backarna. Klockan plingar med kilometer tider som känns tröga, jag vrider klockan neråt och kikar ut i skogen istället. Ingen ide att bli stressad över tänkta tidsmål.

Att springa själv på detta fjärde varv är lungt och fint om än ansträngande, lite trötthet i ländryggen dyker upp med det berör mig föga. Börjar skymta en kvinnliglöpare framför mig har ingen koll på vilken klass eller så men hon ser lite trött ut. Känner igen henne från starten så det är en i den långa klassen. Fortsätter fylla på energi och lyxar till det med ett tekniskt stopp i en backe. Vid löpspåret innan åtta kilometers skylten dyker en vandrare upp på grusstigen. Han kikar in mig och undrar hur det går, jag påtalar att det är näst sista varvet. Han peppar och ger tummen upp.

Ursviks banan är lite lurig……

Foto: Sara Wennerhed

Daniel Becker
1. 1:35.28 (36)
2. 1:42.27 (46)
3. 1:49.36 (28)
4. 1:53.02 (19)

Racerapport: Ursviksultra 75 km 2014

 

Jag då sitter bakom datorn igen, tillbaka efter helgens äventyr terrängäventyr i Ursvik. Debuten på distansen 75 km kändes kittlande. Träningen har flyttit på bra sedan januari och nästa 90 % av tiden har förflutit ute på bogesundslandet.

Efter en lugn lördag blev det avfärd klockan 2230 mot Sundbyberg. Hade packat all extra energi i plastback som jag placerade vid varvningen. Lite hej och kram och gastande innan start med idel löpvänner från när och fjärran. Eftersom jag iår skippat TEC 100 miles kändes detta som ett bra alternativ. Ca 1700 höjdmeter och fem varv på xtreme-banan kunde ju bli utmanande på sitt sätt om lite annat upplägg är TEC 100 miles. Nu fick vi en lite snällare variant på xtreme-banan för att hålla tävlingen intakt med ev banrekord och annat.

Vid midnatt gick starten, jag hade teamat upp med Mikael Hemidal för lite jogg inledningsvis då vi hade samma tidsmål på de inledande varven. Mattias A anslöt oxå som vanligvis tävlar i multisport bland annat med Mikael som verkar ha en fäbless för den tävlingsform. Vi lunkade ut med ett öga på klockan för att inte öppna för hårt. Märkte att det var kladdigt på sina ställen och mera lera än vad Daniel Wiberg hade skvallrat om. Nåväl lite flera löpare anslöt och försvann till och från vår lilla grupp. Jag ökade lite tempot då vi kom ut på det lätt sprungna partiet efter tolv km. Märkte att kroppen gick lätt och ledigt, efter en snabb vätska, var vi vips ute på varv två. Tankade på bra med dryck och gel in i ryggan. Fortfarande kontrollerad fart, men en del gång i de brantaste partierna. Mörkret var kompakt och min lilla lampa lös lite konstigt men tyckte det räckte, hade två andra med mig som reserv. Men körde med en lätt och smidig Silva x-trail II. Tryckte på med energi och försökte utnyttja banans lättare partier med lite högre tempo. Nu på andra varvet var jag uppvärmd och nevroserna från första varvet var nu undan knuffade i mörkret. Det inledande regnet i starten och på första varvet försvann nu mer och mer. 

Märkte att Mikael svettades och krigade i sin värd, han hade dragits med lite snuva och annat tydligen veckan innan race, men vi fortsatte i kontrollerat tempo. Blev att hitta rätt vägval genom de mesta tekniska partierna. Minuterna flöt på och vi blev passerade av några och passerade några. Väl in till andra varvningen var det noga att tanka ordentligt, vi beslöt att ta några extra sekunder att få med oss allt vi behövde. 

För att sno ett uttryck från Coach T såg Mikael lite ”blästrad ut” i backen ut från varvningen, vi gick och stoppade i oss lite allt möjligt. Jag var hur pigg som helst. Och verkligen på G, lite blöt och svettig men verkligen på gång nu. Efter några hundra meter, behöver Mikael gå lite extra för att ha en chans att slutföra tävlingen, jag som var pigg och efter lite snack blev det att tuffa på solo. Bästa för alla att tuffa på i eget tempo. Jag drog iväg och drog på i 5:40 fart för att känna på lite tempoväxling. Gick dock i de brantaste partierna, märkte nu att min lampa var lite väl klen, men höll igen lite i det brötigaste partierna. Lyssnade till vätskeblåsa som kluckade i kapp. Jag var rätt glad i hågen och förträngde att tröttheten kom krypande. Kände mig lite vimsig och drack som en åsna kändes det som.

Kubbade på så gott det gick och utan större problem insåg jag att det var fågelsång på gång och ljusningen kunde skymtas men dock var det lite tid kvar. Gick förbi halva distansansen och vips marathondistansen på ca 4:50, banan började jag kunna även i mörker i det här laget. Har ju sprungt xtreme-serien i fem säsonger så visst, kan jag denna banan även innan loppet den saken var mkt klar. Lite banändringar var det dock på ultran då dagens xtreme-bana har en fin avslutning, den slapp vi denna dag som sagt.

In mot varvning tre…….. fortsättning följer.