TEC 2012 ett minne av Zebban

Denna film beskriver TEC-banan förra året. Hoppas på lite mindre nederbörd i år. Eller.? Tack Ultrazebban för bra klippning;)

 

Öppet spår resumé 80-90 km

….avslutningen

Närmade mig eldris med stela armar och ben. Hade inte det väntade trycket i stakningen som nu måste överskridit alla gränser. Känns så här i efterhand att jag stakade minst 70 km. I stakningen stämde det mest om än inte så snabbt, men ändå, rätt ni vet.

 

Diagonalen funkade inte, stakning med frånskjut kändes vingligt. En reflektion som blev mer och mer uppenbar, var att mina ynka 150 km träning denna säsong, var utan allt tvivel påtok för lite.

Vad tänkte jag egentligt? SUB 8 med 150 km träning i spåren. Glädjekalkyl vad då? Trodde på något enfalidigt vis att mina 536 timmar träningstimmar 2011 och 447 tim 2012 skulle hjälpa mig framåt. Men tjoflöjt, då gäller det att det är i skidspåret jag är, och inte någonstans.

Nåväl på flacken ut från eldris, är det ett öppetfält, spåren var sockriga och trots de många löparna i depån i eldris, verkade de inte vilja haka på mig och gå i mål. Tämligen själv gnetade jag på. Glidet under skidorna var nu desarmerat. Om än inte obefintligt.

Eftersom jag spenderade 4 dagar med Staffan Larsson 2011 på denna del av banan, så glade jag mig åt att känna igen kuperingen. Det gick trögt, riktigt trögt. Men jag hittade lite kraft för en fartökning. Nu jävlar gäller det att se snygg ut på upploppet och avrunda detta. Övertiden hade nu redan börjat ticka på. Sakta men säkert tog jag de små uppförsluten utan någon explosion, men väl i någotslags tempo.

Vid Hemus skidstadion lyckades jag plocka några trötta löpare, och nu blev det till att hugga i ordentligt då skidorna inte gick gratis som på första delen av banan. Även utförs fick jag lov att staka på för att få riktigt tryck. Då växlade barrskogen till lövskog och jag vankade bron under vägen. Jag mindes förra årets upplösning i herrloppet, mellan Brink och de övriga. Jag fokuserade på att mina skidkamrater runt om nu var Tynell, Rikardsson, Rezack osv. Jag plockade några, men några bet ifrån. Hade visst lite glid trots allt, eller så var det de övriga som inte hade någon energi. Ut på fältet med en liten saxbacke först sedan skymtade jag Moraparken. Nötte på med stakningen och vips hade jag rundat omklädningsrummen och Auklandbron tornade upp sig.

Nu var det spurt som gällde, jag gnetade på i min iver och fick lite tjuvsläpp, men inte mer än att farten ökade in i stan, nu sista puckeln sedan MÅL. Jag reste stavarna och armarna och tjöt av lycka över krönet och satsade lite extra in mot målportalen och stirrade in i kamrerorna som blixtrade. Tryckte av klockan som stannade på 8:53 drog upp mobilen och slog ett samtal till Johan som väntade i närheten. Vandrade ut till vätskekontrollen och växlade några ord med en skåning som hade händerna fulla av muggar och skidor.

Nittio kilometer vasalopp, hade fullbordats. Vilken känsla, vilken urladdning. Något fryntlig började genast drömma om en revansch 2014……….