RSS Flöde

Etikettarkiv: löp

Xtreme Ursvik Trail 3: PERS!!!!

Postat den

Ursvik XTreme Trail, deltävling 3: Brutalt tungt idag, hade verkligen en tung dag på alla plan. Men bet ihop och krigade. Fick inget gratis. Allt uppför var så grymt trögt. Regnet senaste dagarna gjorde marken lerig och geggig. Sög verkligen musten ut mig. Men passerade 5 km på 23 min och milen runt 53 min.

Hade en liten chans att jobba mot pers och det blev det! Märklig känsla att persa och ha en konstig och tungvibb, Men antar att pers skall kännas. SUB 70 känns rimligt innan september. Tröskel och VO2-max träningen senaste veckorna gör skilland. GÖTT! Bilder kommer senare;)

Annonser

Ursviks ultra del två 75 km

Postat den

…….lite fipplande i tredje varvningen, fylla på sportdryck, svepa några muggar blåbärssoppa, buljong och varmchoklad från mina termosar. Försökte inte sega men det tog nog fyra minuter. Nåväl ladda med ny energi i ryggan och ut på det fruktade fjärde varvet. Nu skulle det visa sig om den mentala & fysiska styrkan fanns intakt. Hade vinterns mallande i skogarna på Bogesund gett något? Jag tuffade ut på fjärde rundan nu ekiperad med dryck och snacks.

Joggade på i ultra-tempo på den lätt löpta delen upp mot två kilometer, fågelkvittret var nu mera påtagligt och i min ensamhet tuffade loket på. Jag lyssnade fortfarande till det kluckande ljudet från vätskeblåsan. Hade nu en tydligplan hur jag skulle attackera uppförsluten, som började bli lite väl många. Dieten denna natt bestod av dextrosol, sportdryck, nötcreme och lite annat från min hemliga låda vid varvningen, så som buljong, saltgurka, blåbärsoppa och några muggar Oboy då tillfälle gavs i varvningen. 

Jag blev nu på fjärde varvet omsprungen av några 45 km löpare och topp fyra i 75 km klassen.

Några ord utbytes och det jag minns mest är Niklas Grebäck som mattar om mig efter ca tre kilometer, i en lerig uppför frågar jag

-75 km?

– Ja, svara han.

– Du leder tror jag

– Nej, men väl tvåa, han leder med typ 25 min. Galet.

– Oj, låter riktigt grymt. Lova att kriga nu.

– Min benen är helt manglade men jag skall göra vad jag kan.

Han försvinner framöver och jag joggar vidare, fågelkvittret växer sakta med soluppgången. Jag river av mig lampan och det känns kanon. Även i de mörkaste skogspartierna når nu ljuset in klockan slår 06 och det är dags för frulle.

Jag trycker in en extra dextrosol och en gel, sköljer ner med sportdryck och susar vidare över fältet mot Arons backe. Får som smått lite högre puls i denna backe trots vandring upp. Jag bestämmer mig nu för att inte kika bakåt en enda gång av det kvar varande delen av loppet.

Kilometer efter kilometer nöter jag på och försöker återhämta mig i gå backarna. Klockan plingar med kilometer tider som känns tröga, jag vrider klockan neråt och kikar ut i skogen istället. Ingen ide att bli stressad över tänkta tidsmål.

Ursvik Sara_Wennerhed_20130407__18

Att springa själv på detta fjärde varv är lungt och fint om än ansträngande, lite trötthet i ländryggen dyker upp med det berör mig föga. Börjar skymta en kvinnliglöpare framför mig har ingen koll på vilken klass eller så men hon ser lite trött ut. Känner igen henne från starten så det är en i den långa klassen. Fortsätter fylla på energi och lyxar till det med ett tekniskt stopp i en backe. Vid löpspåret innan åtta kilometers skylten dyker en vandrare upp på grusstigen. Han kikar in mig och undrar hur det går, jag påtalar att det är näst sista varvet. Han peppar och ger tummen upp.

Ursviks banan är lite lurig……

Foto: Sara Wennerhed

Daniel Becker
1. 1:35.28 (36)
2. 1:42.27 (46)
3. 1:49.36 (28)
4. 1:53.02 (19)

TEC 100 miles – The Report del 1

Postat den

Bild

I dag är det torsdag och regnet knattrar mot fönsterbläcket, i söndags morse tog jag det sista löpstegen in till målet på en av tre prioritet A-tävlingar i år. De tre senaste åren har jag tävlat på 100 miles distansen på denna tävling. TEC ligger mig varmt om hjärtat, varför? Det började på debutåret 2009 då jag mitt i natten dök förbi Ensta Krog för att peppa min löpkompis Daniel Roxvret som jag fått kontakt med på träningssajten Shapelink. Han var besatt av tanken att greja denna distans på sin debuten. Jag släntrade in i värmestugan runt tre på söndagmorgonen, och Roxen satt lite sömnig i värmestugan. Jag försökte presentera mig utan vidare respons. Jag försvann iväg efter någon timme och fick ett minne utöver det vanlig. Roxen pinnade på bra och lyckades nå ett bronspänne på ca 27 timmar och lite till. Året efter var jag kittad för pacing och hakade på roxen ett varv och skåningen Zingo ett varv. I bastun möte jag Andreas Falk och hans meriterade vän Fredrik Ellinder. Vi små snackade lite och Fredrik säger rent ut.

– Anmäl dig till nästa år, klara du en marathon klara du detta. 30 timmar är gott om tid.

Sagt och gjort 2011 stod jag där på startlinjen naiv och taggad. Glad och spänd på distansrekod och ett brons i sikte. Tävlingen började och jag nötte på, kände att kroppen inte riktig var med mig, men envis och fokuserad betade jag av varv efter varv och vips var 100 km avklarad, dock med tårarna rinnande ut med kinderna, då min bästa mormor dött under loppet då min fru dök upp vid åtta mil och berättade. Resten av loppet blev labilt men ändå envist fick jag med mig lite pacers och då jag gick in för sista varvning var tiden för tajt för maxtiden så det blev 150 km och ett rejält distansrekord med 100 km.

2012 var jag tillbaka och mer beslutsamt lyckades bemästra snökaos, mera trailöpning och de otaliga DNF som flödade under loppet och lyckades gå in på en 17 plats bland herrarna som bara blev arton totalt i mål. Det var en seger på många sätt, men innerst inne var jag lite besviken vid målgång att jag inte fått allt jag hade inombords. Som om ja fegade för att verkligen klara det.

Nu över till årets lopp. Innan loppet tog jag kontakt med Christer Tinnerholm som jag känner sedan något år, vi sprang en del av Holaveden ultra 2011 tillsammans och det var skoj. Jag hade inte någon vidare bra dag i tranås-trakten och fick släppa iväg honom och avslutade sisådär. I år var jag återigen mkt fokuserad på TEC 100 miles, min nya tränare T hade coachat mig att våga stå på och verkligen mosa på mot SUB 24. Jag och C hade liknande mål och tänkte stabilt mosa på mot dygnsmålet om än ännu vassare. Jag hade ett drömmål men ville inte surra för mkt om det innan men men mer om det senare. Innan start hade jag koll på Christer och vi diskuterade att öppna första halva runt tio timmar med jämna och fin 75 minuters varv. Jag var inne i bubblan och hade rätt bra koll på klockan varje var vid varvning och vid fem kilometernsskylten vid skavlöten.

Kroppen var på gång, kändes bra och lyckan att slippa simma denna dag var påtåglig, efter senaste långtävlingen var i september och Ö till Ö. Något skrämd av den upplevelsen var jag nu glad över att slippa frysa. Var dock kall på första varvet som avverkades på stabilt och avslappnade ca 71 min. Hade inte ätit upp mig i veckan innan så jag hade bestämt mig för att börja äta lite från start. Efter andra varvet byte jag tröja och drog på mig en extra. Det blev kanon, riktigt trist att bli dränerad på energi av att ständig vara lite kall. Vi tuffade på som ett diesellok, jag talade lite med olika löpare som vi passerade eller som passerade oss. Träningen inför årets drabbning, gick hyfsad under hösten och december var riktigt bra med två tuffa pass på blåfrusen med nästa fyra mil snöpuls i sex timmar, och årets sista långpass med sitt sjutimmars pass. Januari blev det mkt vila med Sri Lanka-resa och avslutades med simläger med fokus på Total Immersion. Februari var klart bättre med massa längdskidor och lite mera löp och långpass i vasaloppspåret iform av Öppet spår.

Mars blev kanon med fokuserad löpträning och nästan trettiomil i benen, nu var jag ute på mitt livslopp. Jag var frisk och glad och närmade mig nu hälften. Dammade in efter åtta mil på lite över tio timmar. Öppningen hade inte slitigt men ändå varit seg på något seg. Skogspartiet i gullsjöskogen var sugande i benen, regnet under fredagen och lördagen hade gjort det lite supigt. 212:orna på fötterna kändes kanon i synnerhet på terrängpartierna och på de mjukare delarna på banan. Magen och huvudet var med mig. Coach T hade klivit av vid 40 km med en skada som orsak, nu stod han och coachade och inväntade vinnaren i damklassen på halva distansen.

Väl ute på nionde varvet började jag mattas lite nu hade pacer Per Widen anslutit så nu var vi en trupp på tre……to be contiuned.

TEC 2013 kort summering.

Postat den

Kvittot på helgens slakt av pers på 5 tim 32 min. Tack för all pepp. Nu sömn, hörs snart.

20130414-160228.jpg

Yogacamp och testlöp

Postat den

I väntan på TEC 100 miles nästa lördag och söndag, roar jag mig med alternativ träning och lite löp då och då när jag känner för det. I morse stämde äntligen schemat så jag och Pärtat gick upp i ottan för en tur till Verkstan för morgonyoga.

Mr T som denna termin har morgonsessions på det flesta lördagar, gav oss en Kundaliniyogalektion. För långlöpare är det en giftigt medicin för stela ben, balans och styrka. Men mest av allt mentaltfokus. TEC 100 miles är till stora drag ett mentaltspel med mig och min hjärna. Att våga tänka ett varv i taget, vara klok, men oxå att våga att vinna. Hur gör man?

I går kom jag ut efter två dagar av löpvila. Tävlingstempo och stegringar stod på schemat från Coach T, som för övrigt kommer till start på TEC.

Statusen är i stort mkt god. Lite få löpmil i år hittills, men ett fokuserat mars med 28 mil har fått fart på benen. Mkt löpsnack nu. Att avverka nästan fyra marathon i ett svep, kräver sitt mentala fokus. I morgon blir det provlöpning av den aktuella tävlingsbanan, vintern och alla köldgrader har gjort att hjältarna bakom banan, har hittat en lösning.

Både torsdag och fredag blev det även simning. Min 1500 meter fritt utmaning forsätter nu på organiserat sätt. Sommarens aquathlonvänner och lagkamrater är med och det känns fokuserar att nöta denna distans och ständigt stämma av farter och strategier.

Nåväl nu känner jag mig lite svamlig, så det är dags att avrunda. Nu undrar jag vad gör du i helgen?

Kram D

20130406-183654.jpg

Spretigt April med TEC, Nimis, Kullamannen och massa annat…

Postat den

Tillbaka i stan efter fyra dagar i skåne. På annandagen blev det rektur till Kullamannen som den 11 maj bjuder upp till dans iform av 45 km terränglöpning med minst 1500 höjdmeter, men även 12,4 och 5 km lopp.

Jag som längtat efter att kolla in Ladonien/Nimis som är Lars Vilks konstprojekt som består av drivved, fick äntligen se honom in action. Konstverken på stranden och kreaktionerna kring området ute på halvön bjuder på otaliga skiftningar i naturen. Apropå Lars Wilks så delar jag inte hans åsikter i massa frågor och har massa åsikter om hans konst men efter att beskådat Nimis, är jag klart positiv till detta projekt.

Blir mkt sugen på att åka ner 11 maj och mosa de 45 km genom avslutande stenstranden och ta mig igenom ladonien. Enligt tävlingsledningen väntar många höjdmeter. Mumma.

Påväg tillbaka stannade vi till på Krapperupslott för en gigantisk räkmacka, powerwalk i Ladoninen kräver energi. Vackert och brutalt är mina intryck. Vi forsatte till starten vid Klitterbyn i Ängelholm som ståtar med stranden som kommer få benen att bulta av syra. Sen bar det av direkt till drivanstennishall för att avrunda dagen med ett svettigt tennispass där jag förlorade 2-4 i avslutande gamen, då jag och Pärtat tog fram poängblocket.

I går blev det TNT och Cashewtuggarna som tog tag i tuffagruppen för Norgeintervaller i kvällsolen runt springcrosskullen. 4 min på 95 % och sedan 4 min joggvila totalt 4 rundor. Tog hårt och mjölksyrahärligt. Fridays och burgare piggade upp efteråt på öfre. Att få chansen att mingla med dessa trailnördar var kanon kul. Soft stämning och att ha ett eget våningsplan är mäktigt.

I Ladoninen.

I Ladoninen.

Nimis ena torn.

Nimis ena torn.

 

TEC den 13 och 14 april närmar sig med storm steg. 100 miles = 161 km skall avverkas och jag som assistera i tävlingsledningen har fullt upp med pyssel, så träning denna och nästa vecka kommer vara något förändrad i synnerhet löpningen som nu är befriad från löppass över 90 minuter allt enligt Coach Tobias .

Några saker jag inte berör så ofta på bloggen är mitt intresse för Simning, Yoga och Mat. Jag lovar bot och bättring och öppnar snart upp några inlägg med frukostsnack, där jag plitar ner en rad favoriter på matbordet. Min följeslagare Pärtat har oxå startat en utmaning denna månad. Där pasta, ris, potatis och bröd inte får intas. Jag kommer hänga med så gott det går.

Nåväl något rörigt inlägg men väl omfångsrikt och spretigt, precis som livet är.