Jag då sitter bakom datorn igen, tillbaka efter helgens äventyr terrängäventyr i Ursvik. Debuten på distansen 75 km kändes kittlande. Träningen har flyttit på bra sedan januari och nästa 90 % av tiden har förflutit ute på bogesundslandet.
Efter en lugn lördag blev det avfärd klockan 2230 mot Sundbyberg. Hade packat all extra energi i plastback som jag placerade vid varvningen. Lite hej och kram och gastande innan start med idel löpvänner från när och fjärran. Eftersom jag iår skippat TEC 100 miles kändes detta som ett bra alternativ. Ca 1700 höjdmeter och fem varv på xtreme-banan kunde ju bli utmanande på sitt sätt om lite annat upplägg är TEC 100 miles. Nu fick vi en lite snällare variant på xtreme-banan för att hålla tävlingen intakt med ev banrekord och annat.
Vid midnatt gick starten, jag hade teamat upp med Mikael Hemidal för lite jogg inledningsvis då vi hade samma tidsmål på de inledande varven. Mattias A anslöt oxå som vanligvis tävlar i multisport bland annat med Mikael som verkar ha en fäbless för den tävlingsform. Vi lunkade ut med ett öga på klockan för att inte öppna för hårt. Märkte att det var kladdigt på sina ställen och mera lera än vad Daniel Wiberg hade skvallrat om. Nåväl lite flera löpare anslöt och försvann till och från vår lilla grupp. Jag ökade lite tempot då vi kom ut på det lätt sprungna partiet efter tolv km. Märkte att kroppen gick lätt och ledigt, efter en snabb vätska, var vi vips ute på varv två. Tankade på bra med dryck och gel in i ryggan. Fortfarande kontrollerad fart, men en del gång i de brantaste partierna. Mörkret var kompakt och min lilla lampa lös lite konstigt men tyckte det räckte, hade två andra med mig som reserv. Men körde med en lätt och smidig Silva x-trail II. Tryckte på med energi och försökte utnyttja banans lättare partier med lite högre tempo. Nu på andra varvet var jag uppvärmd och nevroserna från första varvet var nu undan knuffade i mörkret. Det inledande regnet i starten och på första varvet försvann nu mer och mer.
Märkte att Mikael svettades och krigade i sin värd, han hade dragits med lite snuva och annat tydligen veckan innan race, men vi fortsatte i kontrollerat tempo. Blev att hitta rätt vägval genom de mesta tekniska partierna. Minuterna flöt på och vi blev passerade av några och passerade några. Väl in till andra varvningen var det noga att tanka ordentligt, vi beslöt att ta några extra sekunder att få med oss allt vi behövde.
För att sno ett uttryck från Coach T såg Mikael lite ”blästrad ut” i backen ut från varvningen, vi gick och stoppade i oss lite allt möjligt. Jag var hur pigg som helst. Och verkligen på G, lite blöt och svettig men verkligen på gång nu. Efter några hundra meter, behöver Mikael gå lite extra för att ha en chans att slutföra tävlingen, jag som var pigg och efter lite snack blev det att tuffa på solo. Bästa för alla att tuffa på i eget tempo. Jag drog iväg och drog på i 5:40 fart för att känna på lite tempoväxling. Gick dock i de brantaste partierna, märkte nu att min lampa var lite väl klen, men höll igen lite i det brötigaste partierna. Lyssnade till vätskeblåsa som kluckade i kapp. Jag var rätt glad i hågen och förträngde att tröttheten kom krypande. Kände mig lite vimsig och drack som en åsna kändes det som.
Kubbade på så gott det gick och utan större problem insåg jag att det var fågelsång på gång och ljusningen kunde skymtas men dock var det lite tid kvar. Gick förbi halva distansansen och vips marathondistansen på ca 4:50, banan började jag kunna även i mörker i det här laget. Har ju sprungt xtreme-serien i fem säsonger så visst, kan jag denna banan även innan loppet den saken var mkt klar. Lite banändringar var det dock på ultran då dagens xtreme-bana har en fin avslutning, den slapp vi denna dag som sagt.
In mot varvning tre…….. fortsättning följer.
Riotrun 